Tarmproblem hos marsvin

Publicerad 5 April 2024

Fritt att dela.


Eftersom många hör av sig till Marsvinshjälpen för att få en ny kompis till sitt marsvin, eller har frågor om vård av sjuka djur, får jag ofta information om olika sjukdomar. Ett otäckt problem som har förekommit flera gånger den senaste tiden kallas magatoni (tarmparalys/stillastående tarmar). Något som bland annat veterinär Marianne Tornvall har informerat om.

Jag får ofta frågor om marsvin som slutar äta och mår dåligt efter kirurgi, sövning eller tvångsmatning. Tarmrörelserna kan helt enkelt upphöra så att maten stannar kvar i magsäck och tarm. Många väljer därför att stödmata förebyggande direkt hos veterinären efter en sövning för att hålla igång tarmarna.

Samma sak kan hända om ett marsvin inte har tillgång till hö. Själv ger jag mina egna marsvin endast lite grönsaker, eftersom min erfarenhet är att de mår bäst utan för stora mängder. Pellets och fröblandningar ger jag inte alls. Som kraftfoder använder jag istället korn- och havrekross samt vetekli blandat med vatten. Det finns även tarmstimulerande medel, till exempel Primperan, som en veterinär kan skriva ut.

Ett nyligt fall gällde en tam och orädd hane som sökte vård för en luftvägsinfektion. Han fick antibiotika (bland annat Vibranord) och stödmatades med Critical Care. Aptiten var först god, men en kväll slutade han äta och slutade bajsa. Dagen efter kom mat upp genom munnen, och hos veterinären fick han tyvärr somna in.

Det som händer vid magatoni är att magsäcken och tarmarna fylls med mat som inte förs vidare. När tarmarna slutar röra sig bildas det snabbt gaser, och i extrema fall trycks maten uppåt igen. Förloppet kan sträcka sig över några dagar, men när symptomen väl uppstår går det mycket fort. Det gäller därför att agera omedelbart om man vill rädda marsvinets liv.

Det är inte alla veterinärer som har spetskompetens på marsvin eller känner till just detta tillstånd, men att stimulera tarmmotoriken och behandla mot gaser är något de flesta kan hjälpa till med. Känner du till symptomen själv kan du informera veterinären så att rätt behandling sätts in direkt.

Monica Willnerth